Med anledning av världsbokdagen

”Världen må vara full av refuserade författare men den blir inte sämre för det.”

Så här presenterar Svenska Unescorådets kansli Världsbokdagen på sin webbplats: ”År 2009 fyller Världsbokdagen 14 år! Det var Unescos generalkonferens 1995 som beslutade att 23 april skulle bli hela världens festdag där man firar böcker, författare, läsning och värnar upphovsrätt och människors fria tillgång till information.”
Världsbokdagen är en viktig händelse. Eller snarare den bör vara det.
Min betraktelse är skriven med anledning av Världsbokdagen och en artikel införd i DN 2009-04-18.

”Världen må vara full av refuserade författare men den blir inte sämre för det.” Med dessa ord avslutar Jan Eklund sin artikel ”Tusentals manus”. Möjlige är dessa ord Jan Eklunds och möjligen är de Norstedsförläggaren Håkan Bravingers som intervjuades av Jan-Erik Pettersson i svensk Bokhandels katalog över sommarens böcker.

Jag är inte nöjd med denna tanke eftersom den skvallrar om översitteri, en besserwisserhet som hävdar att det som är värt att publiceras även publiceras. Och möjligen är detta sant men problemet är att även om exempelvis Václav Havel publicerades i väst, så skulle världen vara bättre om han publicerades i det mörka öst då hans tankar som mest behövdes där.
Med andra ord, världen var sämre på grund av att han refuserades. Och Havel är bara ett av många på måfå valt exempel.
Gör ett experiment och byt ut ordet författare mot exempelvis uppfinnare i samma ogenomtänkta påstående som DN:s Jan Eklund lanserar. Skulle världen vara likadan om exempelvis Thomas Alva Edison var refuserad? Bara i USA hade han cirka 1 100 patent antagna och många av dem förändrade både människans liv och därmed även världen till det bättre…
Nu kan du naturligtvis motargumentera med att inte ens ”de bäste av dem bästa” författarna kan någonsin påverka världen i samma utsträckning som en uppfinnare… Du har naturligtvis rätt att tycka så, men jag håller inte med dig. Jag vill hävda att det skrivna ordet förändrade människan och människligheten och därmed även världen i åtminstone samma utsträckning som de djärvaste uppfinningar och jag vågar till och med uppmana dig med tanken att många uppfinningar blev möjliga först efter att tanken och det skrivna ordet banade vägen för dem.
Vilka författare tänker jag på? På måfå kan jag nämna Henri David Thoreau, Charles Darwin, John Stuart Mill, Herbert Spencer, Friedrich Nietzsche, Sigmund Freud, Carl Gustav Jung, Franz Kafka, Friedrich August von Hayek, Simone de Beauvoir, George Orwell, Mao Zedong, Karl Marx, Jean-Jacques Rousseau, Thomas Paine, René Descartes, François-Marie Arouet mera känd som Voltaire, Mary Wollstonecraft, Sören Kierkegaard, Martin Luther, Jean Calvin, Platon, Vergilius, Aristoteles, Konfucius … Ser du, jag har redan fått ihop en fjärde del av hundra namn och jag har inte ens fått upp ångan än.

På de följande raderna i denna betraktelse kommer jag skiva om de böcker och de författare som var refuserade både en och två och tre och fyra gånger och som naturligtvis fick sina manus antagna så småningom – det är därför jag kan deras namn – men det kunde även ha blivit tvärtom, det vill säga att ingen någonsin tryckte deras verk. Även denna lista är författad på måfå, direkt från minnet, så betänk att bakom varje namn som nämns här kan det finnas kanske tre, fyra, vem vet, möjligen tjuga andra. Vad säger du? År vår värld en aning bättre tack vare dessa författares nedan nämnda verk eller spelar de precis ingen som helst roll och världen skulle se precis likadant ut även utan dem, eftersom de på inget vis lämnade några som helst avtryck på människan? Du är välkommen att höra av dig.

John Kennedy Toole försökte under flera år förgäves hitta en förläggare till sin roman A Confederacy Of Dunces som i svensk översättning heter Dumskallarnas sammansvärjning. Från ofattbart många förläggare fick han höra att han var oduglig som författare och eftersom det var på just författarskap Kennedy Toole byggde sin identitet så begick han självmord. Tooles moder lät sig dock inte luras av förläggarnas sammansvärjning utan fick slutligen romanen utgiven genom författaren Walker Percys lobbyverksamhet. Resten är känd historia: A Confederacy Of Dunces har belönats med Pulitzerpriset och översatts till samtliga kulturspråk.
Även Astrid Lindgrens Pippi Långstrump fann sin utgivare först efter att ett stort berömt förlag tackat nej till henne. Pippi är sedan år 1945 inte bara världens starkaste tjej utan även en av barnlitteraturens mest kända. (I sitt följebrev till Pippimanuskriptet till Bonnier, refererar Astrid Lindgren till Friedrich Nietzsche, vilket i och för sig inte var alldeles ovanligt. Nietzsche har inspirerat August Strindberg, Ola Hansson, Vilhelm Ekelund, Henrik Ibsen och icke minst Georg Brandes som introducerade Nietzsche för nordisk publik. Bonniers avvisade redan tidigare Ola Hanssons planerade översättning av Nietzsches Also sprach Zarathustra som förresten redan fanns översatt till svenska av den trettioårige Albert Eriksson som Sålunda talade Zarathustra sedan år 1897. ”Vi vill på intet vis ha något att göra med spridandet av dylika idéer i Sverige”, skrev Bonniers. Lindgrens Übermädchen föddes som sagt omedelbart efter andra världskriget …)
Fröken Julie är en annan stark kvinnogestalt som en mäktig förläggare visade på porten. Strindbergs pjäs Fröken Julie är i dag den mest spelade pjäsen i världen. [Dramat Fröken Julie skrevs 1888. Först 15 år senare spelades det i Sverige och även då vid en sluten tillställning i Uppsala. Karl-Otto Bonnier har kategoriserat avslaget som ”det största förläggaremisstag (…) jag och min far gjorde oss skyldiga till.”]
Tysk-holländskan Anne Frank förintades först i koncentrationslägret Bergen-Belsen år 1945 och sedan skulle hon än en gång tystas av samtliga tillfrågade bokförlag när hennes far Otto förvägrades att få hennes dagbok utgiven. Otto Frank bekostade själv utgivningen, och Het Achterhuis – „Das Hinterhaus“ som Anne Franks dagbok heter på originalspråket, anses i dag vara världens mest sålda och flera gånger filmade och för teaterscen dramatiserade bok.
Manuskriptet till amerikanen Tristan Egolfs lovprisade förstlingsroman Lord of the Barnyard refuserades av inte mindre än ett 70-tal förlag bara i USA. Men i Europa råkade Egolfs möta den franska författarcelebriteten Patrick Modiano och denne hade inarbetade kontakter med flera bokförlag. Boken utkom inom kort inte bara i Frankrike utan även i Holland, Belgien, Spanien, Storbritannien och, jo visst, i USA.
Det var på ett nästan oändligt antal förlag man tog sig för näsan när man kom i kontakt med Patrick Süskinds numera världsspridda bestseller Das Parfum : die Geschichte eines Mörders / Parfymen. På förlaget Diogenes hade man dock en Feinschmecker som bakom den förmodade stanken fann en delikatess, and the rest is history som man numera säger på det förlag som tog sitt namn efter den av filosoferna av den kyniska skolan som demonstrerade sin övertygelse om människans behovslöshet genom att bo i en tunna.
Joanne Kathrin Rowling levde på den engelska välfärdens smulor när hon skrev den första boken om Harry Potter, den nutida barnlitteraturens största försäljningssuccé, och när hon fick ett artigt förlagsnej och nej och nej och nej. Man ansåg bland annat att manuskriptet var för långt för att barnen skulle ta boken till sig. Enligt TV-programmet 60 minutes, drabbas Rowlings litterära agent av mer än ettusen förfrågningar om merchandising nuförtiden, i veckan. Samme agent hävdar också att 100 miljoner Harry Potter-böcker är sålda på de 42 språk som de är översatta till och i 200 länder som böckerna säljs i. Även en blyg försäljare borde inse att detta är någorlunda bra försäljningssiffror för böcker som av förlagsexpertisen ansågs vara osäljbara.
För James Joyce tog det hela nio år innan han efter ingripande av ingen mindre än Ezra Pound fann en förläggare till prosadebutboken, novellsamlingen Dubliners. Biografin över Carl Panzrams tragiska liv Killer – A Journal of Murder vandrade 40 år på olika förlag innan den blev utgiven och sedan även filmatiserad med ”USA:s samvete” Oliver Stone som producent och med James Woods i rollen som den dubbeltydige antihjälten. Richard Adams världsberömda allegori Watership Down, Den långa flykten returnerades av 54 bokförlag men fru Adams envisades med att skicka manuskriptet till fler förläggare, av mentalhygieniska skäl, utan makens vetskap. Och någon som hette Marcel Proust lät få första delen av sin romansvit A la Recherche du Temps perdu, På spaning efter den tid som flytt, Du côté de chez Swann i retur från samtliga franska förlag men eftersom han var son till en förmögen läkare så kunde han själv bekosta utgivningen. Redan för svitens andra bok A l’Ombre des jeunes filles en fleurs tilldelades han det prestigefyllda Goncourt-priset och i dag finns det knappast någon högbrynt konsument av små madeleinekakor som öppet vågar erkänna att hon eller han inte har läst det nästan 4 000 sidor långa verket.
Ukraina-polacken Joseph Conrads Nostromo sågades av kritikerna när den för första gången trycktes år 1904 men har senare omvärderats och betraktas idag som ett absolut mästerverk.
Den store Shakespeare- och Goetheöversättaren Boris Leonidovitj Pasternaks roman Doktor Zjivago kunde först inte hitta en utgivare och när romanen så småningom kom ut i Italien, smädades den av kritiker på en mängd intressanta sätt. Inte att undra på att Pasternak avstod från att hämta sitt Nobelpris.
Spindelmannens skapare, Stan Lee, fick ett skriande NEJ! från sin förläggare med motiveringen att vem skulle kunna tänka sig att läsa något sådant när det finns så många människor som lyder av arachnofobi, panisk skräck för spindlar? Hur det var med den saken sedan, vet du. Stan Lee lät sig inte avskräckas utan hittade en självmördare till förläggare och … Redan den andra filmatiseringen av The Spiderman lär vara världens mest inkomstbringande men filmfabriker har alltid kläckt spindlar med en liknande frenesi som kycklingsuppfödarna kläcker ägg: Frank Marshalls & Steven Spielbergs Arachnophobia, Robert Webbs The Spider, Bert I. Gordons Earth vs. The Spider, Robert Hamers The Spider and the Fly, Jack Hills Spider Baby, or the Maddest Story Ever Told, Roy William Neills The Spider Woman, Arthur Lubbins The Spider Woman Strikes Back, Fritz Langs Die Spinnen, Bernardo Bertoluccis La strategia del ragno, Spindels strategi…
Först efter dryga sex år av intensiv jakt på en bokförläggare lyckades Jack Kerouac få sitt manus till On The Road utgivet. Har detta verk påverkat världen? Bob Dylan sade om On The Road “It changed my life like it changed everyone else’s”. Och hur många människor i sin tur har inte Dylan influerat? Än så länge folk från så där tre generationer…
Och tro nu inte att Bob Dylan är den ende som avgav tribut till On The Road. Jim Morrison, Tom Waits, Stephen Shore, Robert Frank… Jag kan visst fortsätta.
Hunter S. Thompsons Fear and Loathing in Las Vegas är en uppgraderad On The Road liksom även Callie Khouris och Ridley Scotts Thelma and Louise, Sam Shepards, L.M. Kit Carsons och Wim Wenders Paris, Texas och naturligtvis Terry Southerns, Peter Fondas och Dennis Hoppers lika oförglömliga som inflytandelika Easy Rider…
Världen är dessvärre full av klentänkta fastanställda skribenter och den blir förstås sämre av det. Världen är beklagligtvis full av angelägna och därmed refuserade författare och den blir naturligtvis sämre av det.
© Vladimir Oravsky