Från Astrid till Lindgren i Polen

Lagom till Astrid Lindgrens födelsedag kommer nu Oravskys, Larsens & Diktonius bok Från Astrid till Lindgren ut på ytterligare ett språk, nämligen polska!

Se framsidan här: Astrid på polska

Egenutgivare får egen grupp på Facebook

Egenutgivare får egen grupp på Facebook med den nya gruppen Egenutvigare.

För oss fria författare som ger ut böcker själva. Målet är att vi tillsammans ska synas bättre utåt och bli en seriös spelare på den kulturella litterära marknaden i Sverige.

Besök Egenutgivare på Egenutgivare

FRIHETEN I KULTUREN – KULTURKAMP I SVERIGE

I dag utkom den utmärkta och vida spridda danska tidskriften SKOLEBIBLIOTEKET, 37 ÅRGÅNGEN, NR. 8 / 2009 och där, på de sista två sidorna finner du en recension av FRIHETEN I KULTUREN – KULTURKAMP I SVERIGE. Recensenten Knud Erik Pedersen, har du läst kanske tidigare, se http://da.wikipedia.org/wiki/Knud_Erik_Pedersen

Af Knud Erik Pedersen, forfatter

Som navnet antyder, er Vladimir Oravsky ikke af svensk herkomst; han er indvandrer fra det land,
som indtil slutningen af forrige århundrede hed Tjekkoslovakiet. Ikke desto mindre har han
en omfattende litterær produktion på svensk bag sig. Han har bl.a. skrevet om Ingmar Bergman og
om indvandrerpigen Zlata (sammen med DanielMalmén) i romanen ”Zlata Ibrahimovics dagbog”
(Forlaget Lundtofte, 2007), og en stor del af ”Friheten i kulturen” beskæftiger sig med værker fra hans hånd om endnu et fyrtårn i svensk kulturliv, Astrid Lindgren.

At han dristede sig ind på det emne, gav mildt sagt anledning til konfrontationer. Ikke for ingenting er bogens undertitel: ”Refleksioner omkring fortielser og repression inden for kulturetablissementet med udgangspunkt i tilblivelsen af bogen ”Från Astrid til Lindgren””. Oravskys yndlingsaversion inden for dette etablissement er den i hans øjne dubiøse kreds af personer, der nidkært vogter alle rettigheder, som er forbundet med Astrid Lindgrens produktion, en kreds, der egenmægtigt forsøger at kontrollere alt, hvad der måtte udkomme af værker af Astrid Lindgren.

Som en edderkop midt i dette spind sidder Karin Nyman, Astrid Lindgrens datter, og trækker i trådene. Hun betragter sig som repræsentant for et Orwellsk Sandhedsministerium i alt, hvad der har med hendes mor at gøre. Ved udgivelsen af ”Friheten i Kulturen” var hun netop fyldt 74 og får denne syrlige hilsen med i forordet: ”Uden din ynkværdige inspiration ville min bog … aldrig have set Sveriges skyggefulde lys. Du må gerne betragte ”Friheten i kulturen” som min lidt forsinkede gave til dig på din fødselsdag.” Karin Nymans forseelse over for Oravsky består først og fremmest i, at hun har gjort sin indflydelse gældende for at hindre udgivelsen af hans biografiske roman ”Från Astrid til Lindgren”, der blandt andet fortæller om de år i Astrid Lindgrens liv, da hun ugift rejste til København for at føde, og da hun – iflg. Oravskys roman – i en periode ikke var på talefod med Samuel August, hendes far. Denne tilsmudsning af den Vimmerby´ske familieidyl forarger Karin Nyman, og i et brev lover hun Oravsky, at ”den, som bagtaler Samuel August, vil hun (Astrid Lindgren) komme til at spøge hos til evig tid. Stol på det!”

Det lykkes Karin Nyman at hindre, at Oravskys bog udkommer på et anerkendt forlag, men efter
at den er udgivet på hollandsk, når den også svenske læsere via et af de små forlag, der fører en stadig kamp mod kulturmafiaens bestræbelser på at kvæle det frie ord. Men det er vanskeligere – påstår Oravsky – end at øse vand med et sold.

At den Lindgrenske familie holder et vågent øje med, hvad Vladimir Oravsky måtte finde på at sige/skrive om deres berømte slægtning, får han et tydeligt bevis på, efter at han har indvilget i at holde et foredrag om Astrid Lindgren på Jönköpings Stadsbibliotek.

Dér tropper flere repræsentanter for Astrid Lindgrens familie op, og en af dem – Astrid Lindgrens niece
– forsøger at miskreditere Oravsky i tilhørernes øjne. Hun kalder en oplæst passage ”løgnagtig og krænkende”, åbenbart uden at genkende den som et citat fra ”Ronja Røverdatter” (det er det stærkt følelsesladede sted, hvor Ronja møder sig far, Mattis, og genforenes med ham). Siden spørger Oravsky sin anklager, om hun har læst hans bog. Det svarer hun nej til, men ”jeg har fået den refereret”. Vladimir Oravsky erkender, at dele af hans bog er fiktion, og at han fx ikke har været til stede ved de samtaler, Astrid Lindgren førte med sine forældre, da hun 18 år gammel var blegrens prougift holinom kulturetablissemanget vet gravid med en betydelig ældre, gift mand. Men han anser det for usandsynligt, at Samuel August skulle have reageret på følgende måde: ”Det er vel nok skønt, min kære datter; det er noget, jeg har glædet mig til i årevis. Der findes ikke noget dejligere end al den bysladder, som hele vores familie kommer til at drukne i…”. Hvad Oravsky ved, er, at Astrid Lindgren flygtede til Stockholm, fødte sit barn i København og overlod det til en plejefamilie, og at hun i tre år ikke havde nogen form for kontakt med sine forældre. Den lykkelige genforening – mener Oravsky – har Astrid Lindgren skrevet ind i ovennævnte scene fra ”Ronja Røverdatter”.

Oravskys bog er et partsindlæg, der uden persons anseelse uddeler hug til højre og venstre, ofte i
ordsprogsagtige formuleringer som: ”Salige er de fattige i ånden, for dem tilhører kulturetablissementet.”

I øvrigt er det ikke blot personer fra kulturlivet, der får pisk: fingrene lægges heller ikke imellem, når det gælder politikerne, hvad enten det er Fredrik Reinfelt eller Göran Persson. I forbindelse med den sidste oplistes en lang række svenske synonymer for ”løgn”.

Mod slutningen af bogen (den er upagineret, hvilket er særdeles irriterende for en anmelder) antager
Oravsky i en af sine talrige læserhenvendelser, at han måske kan opfattes som rethaverisk og selvcentreret. Ja, det tror jeg! Det har nok sine grunde, at han kun fik et halvt år som kulturchef i Umeå. Hans hvasse synspunkter må have stødt mange, og så er sprogligt talent og omfattende viden om kultur og historie ikke nok. På sidstnævnte område svigter hans overblik dog et sted: han tildeler Vidkun Quisling fem dage som norsk statsminister; det blev som bekendt tre år. Hvordan vurderer han så bogens egentlige hovedperson, Astrid Lindgren? Uden forbehold kan man roligt fastslå, Hun ville aldrig, mener han, have foreslået hans bog censureret eller stoppet, hun ville have forstået, at den udelukkende er en ”uforfalsket, kærlig hyldest til en stærk, rank og offervillig kvinde, mor og familiemedlem.”

”Friheten i Kulturen”

Vladimir Oravsky

Bokförlaget h:ström

Text och Kultur, 2008

Mere end 300 upaginerede sider

Tre exemplar av Lidelser på bokmässan i Göteborg

Den helt nyutkomna romanen Lidelser av Ulf Diktonius kommer att dyka upp på bokmässan under lördagen. Den som söker skall finna, som man brukar säga. Tre exemplar av boken kommer att placeras ut på lämplig plats. Och den som hittar den först får den! Missa inte den spännande romanen som dessutom utspelar sig i Backa Röd, ett område som omtalats mycket i media.

http://www.diktonius.se

Lidelser – lockande och skrämmande roman om Hisings Backa

Där bakom betongfasaderna och de symmetriskt placerade fönstren döljer sig något. Det lever människor där, i miljonprogrammets massproduktioner, på de asfalterade gångbanorna och i de nerkissade sandlådorna.

Det dör människor där. Så lite vet vi om de individer som tillbringar sina liv skyddade i anonymiteten. Bland ensamhushållen och barnfamiljerna och de hushåll som styrs med järnhand och som inhyser slavar och slavinnor.

I Hisings Backa dör människor. Och föds. Och däremellan lever de. Det är de som dör som denna bok handlar om. De som tvingas till tystnad. Som inte får vandra fler plågsamma steg på de kalla vinylgolven i höghusens lägenheter. De som möter döden vare sig de önskar så eller ej.

Som en fristående fortsättning på den uppmärksammade och omdiskuterade boken Vad hände i Axbyhamn, presenterar nu av Ulf Diktonius en ny bok, Lidelser,ännu ett litterärt experiment, denna gång i romanform.

Det är en berättelse om ett miljonprogramområde, om människorna som faktiskt lever där men även om de som dör. Men den är också en berättelse om homosexualitet, sadomasochism, hemligheter och smärtan i att vara den man är.

Ulf Diktonius är 36 år, bor i det medialt uppmärksammade miljonprogramområdet Backa Röd i Hisings Backa i Göteborg, och arbetar som författare, korrekturläsare, översättare och förläggare. Tidigare utgivna titlar är Vad hände i Axbyhamn. Han är även medförfattare till bland annat The Rocky Horror Prostata Show, Från Astrid till Lindgren och till årsskiftet med en barn- och ungdomsbok tillsammans med Vladimir Oravsky.

Titel: Lidelser
Författare: Ulf Diktonius
Förlag: Diktonius Text
ISBN: 978-91-977874-2-0
Distribution: Books-On-Demand

Läs mer: http://www.diktonius.se
Kontakt: Ulf Diktonius, 0703999942 el ulf@diktonius.se

Diktonius om Lidelser

Tidningen Hisingen uppmärksammar Ulf Diktonius med ett reportage om sadomasochism, homosexualitet och annat som provocerar den vanliga läsaren.

Läs mer här!

Till dig jag vänder åter

Elena Dahl om boken Till dig jag vänder åter

Från Astrid till Lindgren på konsulatet!

Erfurt

Schweden-News

22. Juni 2009

———————————————————————-

Inhalt:

1. Schlagzeilen
2. EU-Ratspräsident
– Schwedens Ministerpräsident Fredrik Reinfeldt zu den Prioritäten
des schwedischen EU-Vorsitzes
– Cecilia Malmström begrüßt Ostseestrategie der Europäischen Union
3. Recht – die ”Europa GmbH”
4. Tourismus – Eisbärenpark eröffnet
5. Veranstaltungstipps für Deutschland und Schweden
6. Buchtipp – ”Von Astrid zu Lindgren”
7. TV-Programm
8. Wussten Sie schon …?
9. Wetter in Schweden

Interessante Informationen finden Sie auch auf der Homepage des
Schwedischen Honorarkonsulats Erfurt unter:

http://www.schwedenkonsulat.de/www/honorarkonsul-swe/ !

Lidelser

Lidelser

Där bakom betongfasaderna och de symmetriskt placerade fönstren döljer sig något. Det lever människor där, i miljonprogrammets massproduktioner, på de asfalterade gångbanorna och i de nerkissade sandlådorna.

Det dör människor där. Så lite vet vi om de individer som tillbringar sina liv skyddade i anonymiteten. Bland ensamhushållen och barnfamiljerna och de hushåll som styrs med järnhand och som inhyser slavar och slavinnor.

I Hisings Backa dör människor. Och föds. Och däremellan lever de. Det är de som dör som denna bok handlar om. De som tvingas till tystnad. Som inte får vandra flera plågsamma steg på de kalla vinylgolven i höghusens lägenheter. De som möter döden vare sig de önskar så eller ej.

Boken Lidelser är en fristående fortsättning i experimentell romanform på boken Vad hände i Axbyhamn, där den färska homosexuella kriminalassistenten Daniel Bengtsson tillsammans med Ingemar Nilsson får i uppdrag att lösa ett mord i ett höghus i Hisings Backa. Men det är också en bok om homosexualitet, hemligheter och smärtan i att vara den man är.

Provläs på http://www.diktonius.se

En roman att leva med i

Vladimir Oravsky, Elena Dahl, Kurt Peter Larsen
Till dig jag vänder åter…
h:ström – text & kultur

Förra året utkom en längre skildring av Ludvig XIV:s fabulösa kärleksliv av den engelska författaren Antonia Fraser, som visade på hur omfattande promiskuiteten var vid det franska hovet under 1600- och 1700-talet. Intrycket förstärks ytterligare – och med råge! – i den roman som nu föreligger med titeln Till dig jag vänder åter. Det är fortfarande 1700-tal, det är fortfarande krig i Europa och Nordamerika, och det jäser bland Frankrikes svältande befolkning. Kungamakten är ifrågasatt av den ledande intelligentian, de fattiga börjar tvivla på att den är av Gud. Med andra ord, pöbeln är på väg att resa sig, som en av de inblandade utifrån sitt perspektiv uttrycker saken.

I centrum står en svensk greve, Axel von Fersen, och kung Louis XVI:s mytomspunna gemål Marie Antoinette. Deras kärlek till varandra är stor men fylld av komplikationer, som på olika sätt får spegla tidens politiska skeenden, livet och kulturen. De våldsamma lustarnas markis de Sade, Maximilien Robespierre, Beaumarchais och många andra mer eller mindre kända historiska personer upptar scenen, under det att den svenske greven och hans farligt begåvade älskarinna lever ut sina lustar i en omgivning som fullkomligt sjuder av sexuell upphetsning, kopplad till kärlek och hat såväl som till självbevarelsedrift och makt, och allt där emellan. Det hela skildras till en början med ett frejdigt sinnelag, som stundtals inte står Bengt Andersbergs ångande erotiska historier efter. Det är roligt att läsa, och det är bitvis upphetsande. Men den mörka klangbottnen finns där, och färgar vartefter berättelsen i allt högre grad, i takt med att dramatiken i det franska samhället stegras. Rikedomen har ett pris, liksom kärlekens flammande låga, och det är ofta högt.

Till dig jag vänder åter är en roman att leva med i, och som åtminstone den här recensenten gissar kan bli något av ett genombrott för författarna. (Hur dessa tre nu har lyckats skriva ihop sig på ett sådant sätt att man som läsare får känslan av att det endast är en person som har hållit i pennan?) Det hela blir till en mängd stundtals rörande psykologiska porträtt av kungen och de personer som omger honom, trots vetskapen om de orättvisor och det förtryck adel och kungahus har representerat genom århundradena.

Tilläggas ska också att i de krissituationer som uppkommer ligger en spänningspotential som gör boken till en riktig sträckläsare. Då som nu är människor under stark press ytterst ångestladdade, något som många gånger står i proportion just till erotiska eskapader. Hur mycket sanning i strikt mening romanen inrymmer är i sammanhanget mindre viktigt, för där finns utan tvekan en mänsklig sanning i mer tidlös bemärkelse. Är det inte den som är den sköna litteraturens egentliga uppgift att visa?

Lars-Göran Söderberg
http://www.tidningenkulturen.se/index.php/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/4639-litteratur-vladimir-oravsky-elena-dahl-kurt-peter-larsen-till-dig-jag-vaender-ater