Bokförlag ger ut gratis e-böcker

Diktonius Text
Bokförlag släpper gratis e-böcker
2010-05-04

”Det lilla nystartade bokförlaget Diktonius Text har nu beslutat att låta alla sina böcker finnas tillgängliga för fri nedladdning via webbplatsen. I stället för att betala ett fast pris uppmanas läsaren att ge ett bidrag, vilket är frivilligt. Bakgrunden är de studier förlaget gjort som visar att viljan till att betala för digitalt material är liten medan nedladdningarna är många.

- Det kanske än så länge handlar om en ovana att betala för digitalt material, om det inte rör sig om olika former av kulturrelaterade tjänster. Att betala en summa för något som bara hamnar på datorn eller i det här fallet på en läsplatta eller i en mobil väcker tveksamhet hos läsaren, menar förläggaren Ulf Diktonius.

Vare sig det beror på motvilja att betala eller ovanan, har förlagets idé redan resulterat i att ett hundratal e-böcker laddats ner och lästs. Och resultatet har varit överraskande.

- Reaktionerna har hittills varit enormt positiva. Vi började med att lägga ut boken Även i Backa Röd är himlen blå som redan laddats ner i ett hundratal exemplar men det ökar varje dag. Det som gjorde mig överraskad var att även beställningarna på pappersboken ökade. Kanske beror det på att läsaren när han eller hon läst boken på skärmen hellre vill ha den i pappersformat, funderar Ulf Diktonius.

Förlaget har nu beslutat att lägga ut hela sin utgivning i e-boksform på nätet.

- Det handlar om att lyfta läsningen. Alla ska har möjlighet att läsa en bok men alla har inte råd att betala flera hundralappar för en bok i pappersformat som man kanske bara läser en gång.

Diktonius Text är ett nystartat förlag med en nytänkande utgivning som ska väcka uppmärksamhet.”

Så skrev jag i ett pressmeddelande som gick ut till landets redaktioner. Frågan är hur mycket ett enda pressmeddelande kan synas i mediabruset men det går ju alltid att hoppas. Det började med att jag skrev ett par manus som senare gavs ut på något som jag kallade Diktonius Text. Alternativ fanns egentligen inte. Jag gjorde ett par försök att hitta ett förlag som vågade ta sig an dessa provocerande manuskript men då de krävde justeringar och omskrivningar av manuset valde jag att ge ut dem själv i stället. Och förlaget Diktonius Text bildades. För jag ville inte anpassa mitt skrivande. Jag ville ge ut det jag själv var nöjd med. Det jag själv skrev. Sedan kom jag på olika vägar att möta författare som blivit refuserade av olika skäl och jag tog mig an dem. Sune Dahlströms självbiografiska berättelse ”Captain Bärnsten” blev den första. Och fyra böcker till i hans serie utkommer i sommar och i höst. En början på något mer.

I slutet av förra året producerade mitt lilla förlag boken Även i Backa Röd är himlen blå, en bok om miljonprogrammet och dess boende. Den blev uppmärksammad i media och blir det fortfarande, vilket är enormt glädjande. Mindre glädjande är att de största tidningarna, inte ens Göteborgs-Posten, skriver om den positiva skildring som ges i boken. Tidningen vill förmodligen behålla bilden av miljonprogrammet. Vilken den nu är…

Och i går valde jag att lägga ut alla förlagets böcker som nedladdningsbara filer. Gratis. Varför? Vill han inte tjäna pengar? Jo men visst. Men det är för tidigt att ta betalt för e-böcker. Enligt en studie som jag gjort, vilken kan anses enormt liten i sammanhanget men som ändå ger en intressant bild, är att det finns en motvilja att betala för digitalt material. Tjänster går bra men inte digitala produkter. Jag hade en teori. Om man får välja själv att ge ett bidrag för boken, vilket inte är ovanligt i dag på nätet, borde även intresset för pappersböckerna öka. Jag gjorde en chansning. Och upptäckte att teorin fungerade. Den höll. I dag, vid senaste statistikkollen, hade nästan 500 exemplar av boken Även i Backa Röd är himlen blå, laddats ner. Och försäljningen av pappersböckerna har ökat. Ett intressant fenomen. Som är värt att fundera mer kring. För allt måste inte kosta pengar.

Avdramatisera massmedias bild av förorten

När den lokala hyresgästföreningen i Backa Röd började arbeta med boken Även i Backa Röd är himlen blå, var tanken att den skulle bli en hyllning till området som 2009 fyllde 40 år. I samband med arbetet inträffade en rad bilbränder i Göteborg och den första bilen brann i just Backa Röd. Många var de som reagerade på den bild som massmedia byggde upp och spred ut över inte bara Göteborg utan hela landet. Ilskan växte bland de boende då denna bild inte helt och fullt överensstämde med verkligheten. Förhoppningen blev i stället att boken skulle bryta många av de ingrodda fördomarna som slickade landets tidningssidor och TV-rutor och som på ett osunt sätt spädde på åsikten om att betongförorten var ett getto. Drömmen var att ögon skulle öppnas och att människor som har en fördomsfull bild av miljonprogrammet med dess grå betongkolosser skulle få en mer äkta bild. Så blev det dock inte. Tystnaden blev kompakt, trots pressmeddelanden och recensionsexemplar som skickades ut till tidningar och TV i Göteborg med omnejd. Ett par lokala tidningar skrev om boken men längre än så nådde inte det budskap författarna drömde om. För vem vill se en trevlig bild av förorten? Vem vill veta att det som sprids genom tidningar och TV faktiskt inte ger en rättvis bild av sanningen?
Kanske är det så att massmedia inte vill bryta denna bild. För visst är det spännande när en bil brinner på en parkering i en förort. Det cementerar på något sätt den bild gemene man har av de grå betonghusen, där dammet yr och kravaller uppstår. Där ungdomar anfaller poliser. Det är spännande att rapportera om. När bilar brinner eller människor misshandlas i en villastadsdel tystas det ner. På samma sätt som boken om Backa Röd tystats ner och glömts bort. För vem vill se sanningen. Vem vill veta att ”vanliga människor” faktiskt väljer att bo här av egen fri vilja?
Kanske är det så att massmedia skapar bilden av förorten med miljonprogrammet inräknat som en egen värld, en mytologisk värld, där utanförskapet och brottsligheten vilar som ett täcke över ett annars välmående samhälle?
Ska vi tala om gemenskap är den stor här. De boende umgås, de flesta trivs och otryggheten är i mångt och mycket något som endast media vill se i sin beskrivning av förorten. För många är detta ett barndomshem, långt från den gamla idylliska bilden av en röd liten stuga med vita knutar, en gräsmatta och ett staket. Ändå är inte människorna annorlunda som bor här jämfört med de som växer upp i villaområden. Möjligen har förortsbarn en aning mer vidsynt och jordnära bild av samhället.

Bygger filmen om Astrid Lindgren på Från Astrid till Lindgren?

Det är nu beslutat att Astrid Lindgrens liv ska bli film, där tyngdpunkten ligger på barnboksförfattarens liv innan författarskapet, vilket är mycket intressant.

Det förefaller som om denna film kan bygga på Vladimir Oravskys, Kurt Peter Larsens och Anonyms roman Från Astrid till Lindgren, vilket är väldigt uppmuntrande, i vilken Astrid Lindgrens tidiga liv beskrivs.

Romanen bygger dessutom på en teaterpjäs av Oravsky och Larsen.

Enligt Svenska Dagbladet fick Karin Nyman för första gången Karin Nyman veta att någon ville dramatisera hennes mammas liv var strax efter Astrid Lindgrens bortgång. Då gällde det en musikal, vilket fick Karin Nyman att skriva till teaterchefen för att fråga om det inte var lite väl tidigt.

Oravsky hävdar med all bestämdhet att… ”NYMAN LJUGER OCH MANIPULERAR. HENNES MORSA DOG 28 JANUARI 2002 OCH BERNT VAR I KONTAKT MED HENNE REDAN ÅR 2000, DET ÄR DÅ JAG FICK KONTRAKT PÅ PJÄSEN, vilket är mycket lätt att bevisa. NYMAN BEKRÄFTAR DETTA SJÄLV I ETT BREV av den 24 juni 2004 TILL BERNT. Här är hennes egna ord: Kära Bernt Lindquist!

Vi hade en brevväxling för ett par år sedan om den tänkta musikalen om Astrid Lindgrens liv, som du väl minns? Vi var överens om att vi skulle ta upp kontakten när det fanns en pjäs som jag kunde få läsa. Det gör det kanske inte än, men tack vare mina förlagsförbindelser har har jag fått ta del av några kapitel i bokmanuskriptet ”Astri-Mi!” av Vladimir Aurum Oravsky, som han erbjuder diverse förlag och hänvisar till att en musikal med samma namn ska uppföras på ”Astrids jubileumsdag” 2007.”

Dags för sanningen nu? Är försöken att tysta romanen Från Astrid till Lindgren äntligen avslöjade? Missa inte den spännande fortsättningen!

Det händer alltid på döda åsnors dag…

Vladimir Oravsky & Ulf Diktonius

Den störda utflykten
H:ström

Pappa leker tjuv och polis hela dagarna på jobbet. Han är alltid glad. Detta är väl för att han har så roligt. Att ha leken som arbete är helt enkelt alldeles för bra.

En dag händer det. Det börjar som en bra dag med bad vid klipporna. Det är pappa polisen och sexårige lillebror Zebbe och tioåriga systern Azadeh. De är nere vid stranden och Azadeh leker med lillebror och pappa ropar att nu är det mat på filten. Men Azadeh lockar pappa att jaga henne. Hon vill retas när han ropar att de skall äta. Hon skriker: Kom och ta mig då! Han är ju polis och får väl jaga henne! I samma ögonblick börjar det blåsa och bli lite kallare. Så är upptakten till den händelse som helt och hållet förändrar familjens liv… Det är sådant som man i åratal funderar över varför det hände. Och att verkligheten är så bräcklig att det bara händer. Och hur det hade gått om hon inte ropat så där på pappa. Pappa som är polis och som egentligen skall klara av allting. Men nu händer detta ödesdigra som inte ens pappa klarar av…han som alltid berättar om sitt, om hur miraklet skedde när han som barn hemma i Iran började prata. Han var sen med talet.

Senare än alla andra. Först kunde han bara säga pappa. Han sa pappa till allt och alla, till mamma, till pappa, till hönsen till grisarna men plötsligt kunde han tala i långa vindlande meningar. Detta skedde naturligtvis på döda åsnors dag som allt annat som sker på döda åsnors dag i pappas värld. Och dessa historier blandar sig i den svenska nutiden där det finns en underlig kattkvinna och Abraham med hunden med det lustiga namnet Besidemedyouwalk och skatan och katten och rymdmänniskor som kan släcka universum så det blir kolsvart som på muggen…

Det finns ett generöst tilltaget barndomsrum och en mycket tilltalande fantasi över denna realistiska berättelse som ger alltihop sagans skimmer. Plötsligt sker olyckor och lika plötsligt sker mirakel. Det är högt och lågt och lysande och gastkramande och vardagsmättat. Författarna angriper verkligheten med det tioåriga barnets ögon. Likaväl som detta skapar otäcka hot i den vardagliga verkligheten löser det en otäck vardagsverklighet med fantasins hjälp genom att måla över, släta ut, rationalisera och skapa skimmer.

Det är en verklighetssaga om en verklig familj med otäcka inslag av overklighet som Oravsky & Diktonius skrivit och den griper tag. Det roliga med denna bok är att där inte finns övertydliga spår som lagts ut i tydliga och larmande propåer om att dessa skall man följa. Det finns inte heller någon genreförfalskad verklighet, eller en genreinsmickrande klichegarderob som författarna hämtar ur. Det är istället rent och nytt och oväntat med kryddor av den iranske pappans metaforer saltade med den svenska kulturens och verklighetens sanningskriterier med tillika trösterika eller förnumstiga propåer som att ”det löser sig” eller ”där ser du” till att ”där sa du något”. Detta ofta i prövningar mot berättelsens svårare passager.

En oväntad händelse skapar hemska följder som i ett slag undanröjer alla normala förutsättningar och allt ser plötsligt helt annorlunda ut. I en tioårings barnasinne kan sådana saker vara förtrollande. Att barnets underliga makt över verkligheten förvandlar allting till att vara just så som de önskar. Men också att en förtrollande verklighet blir näst intill obegriplig.

Det är en gripande och vacker skildring med otäcka inslag om en familj som drabbas av en händelse som förändrar allt som möjligen kan förändras. Där finns en inbyggd moral om hur bräckligt livet är men att hopp ändå finns. Sedan gäller naturligtvis att allting alltid händer på döda åsnors dag…

”Den störda utflykten” är humor och skröna och verklighetssaga och bär på allt vad sagor kan innehålla av märkliga figurer och saker som förändras i ett nafs berättat med verklighetens otäcka oberäknelighet som fond.

Benny Holmberg

Den störda utflykten

Det är sommarlov och söndag och solen lyser gul som ett stekt ägg. Jag känner på mig att det kommer att hända något hemskt idag, men ännu är allt som det ska. Det är inte alltid att de där förkänslorna stämmer, men det har hänt så ofta att jag börjar tro på dem. Som i vintras när vi var hos min farmor och farfar i Iran, och min lillebror Zebbe lekte på deras vind och luckan till vindstrappan var öppen. Då kände jag på mig att han skulle ramla ner… Jag hann inte ens känna färdigt förrän brorsan dunsade ner genom luckan, dunk ner på huvudet. Nej, han dog inte, snarare tvärtom: han blev som pånyttfödd, slutade stamma och blev en smula annorlunda. Han blev Zebbe helt enkelt.

Den störda utflykten är tioåriga Azadehs berättelse om en utflykt till havet tillsammans med sin pappa och lillebror – en utflykt som våldsamt förändrar livet för hela hennes familj. Det blir en historia som bjuder på en rad älskvärda och halv- och helgalna människor och hundar och hästar och katter och änglar och djävlar…

Den störda utflykten är skriven av samma författare som gav dig böckerna Zlata Ibrahimovics dagbok, Från Astrid till Lindgren och Dumma byxa ut och gå, när man nappar på en tå.

Från Astrid till Lindgren i Polen

Vladimir Oravskys, Kurt Peter Larsens och Anonyms bok Från Astrid till Lindgren har nu getts ut i Polen. Samtliga förstadagsrecensioner är lyriska.

”Från Astrid till Lindgren är skriven på ett varmt och enkelt språk. Det är mycket en ”saga” – I början var jag lite skeptisk, men snart slog det mig att detta var ett utmärkt stilval och sedan blev läsandet ett rent nöje.”
Czarne på http://www.blogbox.com.pl/blog/z-lektur-prowincjonalnej-nauczycielki

”Att läsa den här boken ger en positiv energi, värme, och tro på att livet trots allt kan vara bra och att det finns människor som vi älskar (och blir älskade av dem). Det skulle vara trevligt om man kunde få läsa om Astrids kommande öden – i samma sagostil, naturligtvis.”

http://ksiazkowo.wordpress.com/

I samband med Astrid Lindgrens 102-årsdag utlyses dessutom en tävling där tre exemplar av boken delas ut som förstapris.

http://www.rp.pl/artykul/9148,392082.html

Från Astrid till Lindgren i Polen

Lagom till Astrid Lindgrens födelsedag kommer nu Oravskys, Larsens & Diktonius bok Från Astrid till Lindgren ut på ytterligare ett språk, nämligen polska!

Se framsidan här: Astrid på polska

Egenutgivare får egen grupp på Facebook

Egenutgivare får egen grupp på Facebook med den nya gruppen Egenutvigare.

För oss fria författare som ger ut böcker själva. Målet är att vi tillsammans ska synas bättre utåt och bli en seriös spelare på den kulturella litterära marknaden i Sverige.

Besök Egenutgivare på Egenutgivare

FRIHETEN I KULTUREN – KULTURKAMP I SVERIGE

I dag utkom den utmärkta och vida spridda danska tidskriften SKOLEBIBLIOTEKET, 37 ÅRGÅNGEN, NR. 8 / 2009 och där, på de sista två sidorna finner du en recension av FRIHETEN I KULTUREN – KULTURKAMP I SVERIGE. Recensenten Knud Erik Pedersen, har du läst kanske tidigare, se http://da.wikipedia.org/wiki/Knud_Erik_Pedersen

Af Knud Erik Pedersen, forfatter

Som navnet antyder, er Vladimir Oravsky ikke af svensk herkomst; han er indvandrer fra det land,
som indtil slutningen af forrige århundrede hed Tjekkoslovakiet. Ikke desto mindre har han
en omfattende litterær produktion på svensk bag sig. Han har bl.a. skrevet om Ingmar Bergman og
om indvandrerpigen Zlata (sammen med DanielMalmén) i romanen ”Zlata Ibrahimovics dagbog”
(Forlaget Lundtofte, 2007), og en stor del af ”Friheten i kulturen” beskæftiger sig med værker fra hans hånd om endnu et fyrtårn i svensk kulturliv, Astrid Lindgren.

At han dristede sig ind på det emne, gav mildt sagt anledning til konfrontationer. Ikke for ingenting er bogens undertitel: ”Refleksioner omkring fortielser og repression inden for kulturetablissementet med udgangspunkt i tilblivelsen af bogen ”Från Astrid til Lindgren””. Oravskys yndlingsaversion inden for dette etablissement er den i hans øjne dubiøse kreds af personer, der nidkært vogter alle rettigheder, som er forbundet med Astrid Lindgrens produktion, en kreds, der egenmægtigt forsøger at kontrollere alt, hvad der måtte udkomme af værker af Astrid Lindgren.

Som en edderkop midt i dette spind sidder Karin Nyman, Astrid Lindgrens datter, og trækker i trådene. Hun betragter sig som repræsentant for et Orwellsk Sandhedsministerium i alt, hvad der har med hendes mor at gøre. Ved udgivelsen af ”Friheten i Kulturen” var hun netop fyldt 74 og får denne syrlige hilsen med i forordet: ”Uden din ynkværdige inspiration ville min bog … aldrig have set Sveriges skyggefulde lys. Du må gerne betragte ”Friheten i kulturen” som min lidt forsinkede gave til dig på din fødselsdag.” Karin Nymans forseelse over for Oravsky består først og fremmest i, at hun har gjort sin indflydelse gældende for at hindre udgivelsen af hans biografiske roman ”Från Astrid til Lindgren”, der blandt andet fortæller om de år i Astrid Lindgrens liv, da hun ugift rejste til København for at føde, og da hun – iflg. Oravskys roman – i en periode ikke var på talefod med Samuel August, hendes far. Denne tilsmudsning af den Vimmerby´ske familieidyl forarger Karin Nyman, og i et brev lover hun Oravsky, at ”den, som bagtaler Samuel August, vil hun (Astrid Lindgren) komme til at spøge hos til evig tid. Stol på det!”

Det lykkes Karin Nyman at hindre, at Oravskys bog udkommer på et anerkendt forlag, men efter
at den er udgivet på hollandsk, når den også svenske læsere via et af de små forlag, der fører en stadig kamp mod kulturmafiaens bestræbelser på at kvæle det frie ord. Men det er vanskeligere – påstår Oravsky – end at øse vand med et sold.

At den Lindgrenske familie holder et vågent øje med, hvad Vladimir Oravsky måtte finde på at sige/skrive om deres berømte slægtning, får han et tydeligt bevis på, efter at han har indvilget i at holde et foredrag om Astrid Lindgren på Jönköpings Stadsbibliotek.

Dér tropper flere repræsentanter for Astrid Lindgrens familie op, og en af dem – Astrid Lindgrens niece
– forsøger at miskreditere Oravsky i tilhørernes øjne. Hun kalder en oplæst passage ”løgnagtig og krænkende”, åbenbart uden at genkende den som et citat fra ”Ronja Røverdatter” (det er det stærkt følelsesladede sted, hvor Ronja møder sig far, Mattis, og genforenes med ham). Siden spørger Oravsky sin anklager, om hun har læst hans bog. Det svarer hun nej til, men ”jeg har fået den refereret”. Vladimir Oravsky erkender, at dele af hans bog er fiktion, og at han fx ikke har været til stede ved de samtaler, Astrid Lindgren førte med sine forældre, da hun 18 år gammel var blegrens prougift holinom kulturetablissemanget vet gravid med en betydelig ældre, gift mand. Men han anser det for usandsynligt, at Samuel August skulle have reageret på følgende måde: ”Det er vel nok skønt, min kære datter; det er noget, jeg har glædet mig til i årevis. Der findes ikke noget dejligere end al den bysladder, som hele vores familie kommer til at drukne i…”. Hvad Oravsky ved, er, at Astrid Lindgren flygtede til Stockholm, fødte sit barn i København og overlod det til en plejefamilie, og at hun i tre år ikke havde nogen form for kontakt med sine forældre. Den lykkelige genforening – mener Oravsky – har Astrid Lindgren skrevet ind i ovennævnte scene fra ”Ronja Røverdatter”.

Oravskys bog er et partsindlæg, der uden persons anseelse uddeler hug til højre og venstre, ofte i
ordsprogsagtige formuleringer som: ”Salige er de fattige i ånden, for dem tilhører kulturetablissementet.”

I øvrigt er det ikke blot personer fra kulturlivet, der får pisk: fingrene lægges heller ikke imellem, når det gælder politikerne, hvad enten det er Fredrik Reinfelt eller Göran Persson. I forbindelse med den sidste oplistes en lang række svenske synonymer for ”løgn”.

Mod slutningen af bogen (den er upagineret, hvilket er særdeles irriterende for en anmelder) antager
Oravsky i en af sine talrige læserhenvendelser, at han måske kan opfattes som rethaverisk og selvcentreret. Ja, det tror jeg! Det har nok sine grunde, at han kun fik et halvt år som kulturchef i Umeå. Hans hvasse synspunkter må have stødt mange, og så er sprogligt talent og omfattende viden om kultur og historie ikke nok. På sidstnævnte område svigter hans overblik dog et sted: han tildeler Vidkun Quisling fem dage som norsk statsminister; det blev som bekendt tre år. Hvordan vurderer han så bogens egentlige hovedperson, Astrid Lindgren? Uden forbehold kan man roligt fastslå, Hun ville aldrig, mener han, have foreslået hans bog censureret eller stoppet, hun ville have forstået, at den udelukkende er en ”uforfalsket, kærlig hyldest til en stærk, rank og offervillig kvinde, mor og familiemedlem.”

”Friheten i Kulturen”

Vladimir Oravsky

Bokförlaget h:ström

Text och Kultur, 2008

Mere end 300 upaginerede sider

Tre exemplar av Lidelser på bokmässan i Göteborg

Den helt nyutkomna romanen Lidelser av Ulf Diktonius kommer att dyka upp på bokmässan under lördagen. Den som söker skall finna, som man brukar säga. Tre exemplar av boken kommer att placeras ut på lämplig plats. Och den som hittar den först får den! Missa inte den spännande romanen som dessutom utspelar sig i Backa Röd, ett område som omtalats mycket i media.

http://www.diktonius.se